SINNETS DELAR

L. Ron Hubbard upptäckte att sinnet består av två helt åtskilda delar. Den ena – den del som man använder medvetet, och som man är medveten om – kallas det analytiska sinnet.Det är denna del av sinnet som tänker, observerar saker, kommer ihåg dem och löser problem. Det har standard minnesbanker som innehåller mentala bilder och sinnet använder uppgifterna i dessa minnesbanker för att fatta beslut som främjar överlevnaden.

Emellertid finns det två saker som ser ut att registreras i standardminnes bankerna, men som i själva verket inte registreras där: smärtsam emotion och fysisk smärta. Vid tillfällen av intensiv smärta kopplas det analytiska sinnet bort och sinnets andra del, det reaktiva sinnet, tar över.

När en person är vid fullt medvetande bestämmer hans analytiska sinne till fullo. När individen blir helt eller delvis ”medvetslös” kopplas det reaktiva sinnet in, helt eller delvis. ”Medvetslöshet” kan orsakas av den plötsliga chocken vid en olycka, av narkos som används vid operationer, av smärtor från en skada eller av feberyrseln vid sjukdom.

När en person är ”medvetslös”, gör det reaktiva sinnet en exakt inspelning av samtliga perceptioner i denna händelse, inklusive vad som försiggår eller sägs i närheten av personen. Det registrerar även all smärta och lagrar de mentala bilderna i det reaktiva sinnets egna banker. Det som registreras där är oåtkomligt för individens medvetna återkallande och står inte under hans direkta kontroll. Även om en person som förlorat medvetandet i en olycka tycks vara omedveten om vad som pågår runt omkring honom, är hans reaktiva sinne i själva verket fullt sysselsatt med att registrera allting för framtida bruk.